Kontakta oss

SalesLounge

Digitaliseringen som stressfaktor

lider du av psykisk ohälsa

Personlig Utveckling

Digitaliseringen som stressfaktor

Vårt samhälle har verkligen utvecklats det senaste årtiondena. Därmed blir det allt viktigare att alla har en kognitiv förmåga att ställa om, att anpassa sig till det nya. Den stora utvecklingen som jag ser de senaste 10-20 åren är digitaliseringen. Kanske är det så att vi kommer att betrakta digitaliseringen som en era precis som vi ser industrialiseringen bakåt i historien. Att hela samhället digitaliserats har förstås varit mycket bra och skapat mycket positivt.

Det har dock också skapat mycket stress och oro för många människor. Vi ser helt enkelt olika på förändring. Här har alla som leder medarbetare ett mycket stort ansvar! Ordet digitalisering är för många ett negativt laddat ord och många tänker att det är jobbigt. Vissa tycker att det är bra och tänker ”äntligen händer något” och blir taggade medan andra känner oro och olust. Vissa kanske till och med blir rädda och känner panikkänslor. Detta gäller i synnerhet för oss som inte är uppväxta med det digitala. Är du född för ca 1980 är du digital migrant, vilket gör att du aldrig kommer att kunna ”tala det digitala flytande”. Du kommer alltid ha en ”brytning”. Är du född senare är du digital inföding och kan du ”tala det digitala helt flytande”. Detta måste ledare inse och förstå. Både för egen del och när de leder andra.

Neofobi

De allra flesta människor har en inneboende ovilja mot utveckling och förändring. Detta fenomen kallas för neofobi och betyder att du har en motvilja mot det som är nytt och okänt. Vi drivs av ett bias som kallas för ”status quo bias”, vi vill behålla nuläget, oavsett om det är bra eller inte. Detta kan förklara varför vi klamrar oss fast på dåliga arbetsplatser eller i dåliga relationer trots att vi egentligen borde söka oss till något som kan bli bättre.

Om du känner otrygghet och osäkerhet i samband med digitaliseringen så skapas tre naturliga motstånd och motståndsreaktioner inom dig. De kallas inom den vetenskapliga forskningen för Fight-, Flight- och Freeze-mode. Begreppet myntades av Walter Cannon, professor i fysiologi på Harvard University.

Fight innebär att personen blir aggressiv och säger emot. Skitsnack och ”knivar i ryggen” är också tecken på detta. Kanske har du en Anders på jobbet som ingen vågar säga till, för då blir han ”galen”? Flight innebär att person flyr undan det som är jobbigt. Det kan betyda sjukskrivningar och undvikande av den digitala utvecklingen. Kanske är det därför Lena är borta från jobbet? Freeze innebär att personen skjuter upp allt som är jobbigt. Peter ska göra detta men det blir liksom av, eller hur?

Din hjärna tror att digitaliseringen är ett hot

Alla dessa reaktioner är i huvudsak en reaktion från vårt autonoma nervsystem som reflexmässigt aktiveras vid upplevda hot. Detta kallas för sympaticusreaktionen. Denna reaktion är en överlevnadsreaktion men kan ibland triggas vid fel tillfällen utan att du själv förstår varför. Reaktionen finns i våra mest primitiva delar, amygdala, som kallas för reptilhjärnan. Anledningen till att den kallas för reptilhjärnan är enkel. Det är för att denna primitiva överlevnadsmekanism i princip är likadan som på en ödla. Och du vill väl inte vara en ödla?

Din hjärna, framförallt om du redan är stressad, är i ständig beredskap för det okända, allt för att skydda dig från hotfulla situationer. Hjärnan söker också av allt i din omgivning som tyder på avvikelser från det normala. Denna reaktion gör dig försiktigare vilket förstärker hjärnans beredskap och gör dig än känsligare för förändringar i omgivningen. Här kan digitaliseringen vara det som triggar i gång detta! Detta gör att även en mycket liten förändring på arbetsplatsen kan skapa en kraftig försvarsreaktion från din sida. Lite förenklat kan man säga att du tränar hjärnan att hela tiden ligga i beredskap. Det är i sig inte farligt eller skadligt men det innebär att du inte får den nödvändiga återhämtningen som hjärnan behöver! I dag är inte den stora faran att du överanstränger dig utan att du underåterhämtar dig!

Vad är stress?

I dagligt tal när pratar vi om denna försvarsreaktion använder vi ordet stress. Ordet stress användes redan på 1920-talet men blev fastställd och klassificerat av forskaren Hans Seyle på 1930-talet. Trots att vi använder ordet nästan dagligen så finns det ingen riktigt bra förklaring eller bra betydelse av ordet. Detta tror jag har gjort att vi använder det slentrianmässigt och ibland till och med felaktigt. Den bästa förklaringen och betydelsen jag har sett är; stress = rädsla. Och när vi blir rädda så aktiveras den så kallade sympaticusreaktionen i vår kropp och då kan vår rädsla förstärkas ytterligare. Vi blir då ännu mer stressade.

Upptäckten av stress är egentligen är ett misstag. Hans Seyle forskade inom endokrinologi vilket innebär att han studerade olika hormoner och dess påverkan och effekt på människokroppen. Forskningen på råttorna gjorde dem stressade eftersom han inte lyckades få fatt i dem när skulle injicera hormonerna. Hans Seyle insåg då att han upptäckt något nytt. Att vi blir sjuka av icke-specifika obehag. Redan då sammanfattade han det i två punkter som gäller än idag:

1. Kroppen reagerar likartat nästan oavsett vilket obehag som utlöser stressreaktion = generellt adaptionssyndrom.
2. Stress kan framkalla ohälsa och sjukdom.

Det är dock inte så lätt att man kan säga att stress alltid är farligt och fel. Yerkes-Dodsons lag visar på att ett visst mått stress kan hjälpa oss att prestera bättre. Detta illustreras i modellen nedan som en omvänd U-kurva.

 

 

Ditt ansvar över din stress

En psykolog höll en gång en föreläsning, där hon gick runt på scenen medan hon talade om stresshantering. När hon lyfte ett glas med vatten, förväntade sig alla att hon skulle fråga om glaset var “halvtomt eller halvfullt”, en klassiker. Istället frågade hon med ett leende “Hur tungt är detta glaset med vatten?” Publikens gissningar varierade mellan 100 och 500 gram. Hon svarade då, “Den absoluta vikten har egentligen ingen betydelse. Det beror helt enkelt på hur länge jag håller glaset. Om jag håller det i en minut så är det inget problem. Om jag håller det i en timme kommer jag att ha lite ont i armen. Om jag håller det i en dag, så kommer min arm att kännas domnad och förlamad. I varje enskilt fall kommer glaset att ha oförändrad vikt, men ju längre jag håller det desto tyngre blir det.

Hon fortsatte: Stress och oro är som det där vattenglaset. Om vi tänker på all stress och går och oroar oss ett tag så händer ingenting. Om vi tänker på all stress och oroar oss lite längre så kommer det att börja göra ont. Om vi tänker på stress och oro hela dagarna så kommer vi att känna oss förlamade – oförmögna att göra någonting annat. Det är därför viktigt att komma ihåg att släppa det som stressar och oroar dig. Så tidigt på kvällen som du kan, lägg av all stress och oro som du bär på. Fortsätt inte att bära stress och oro under kvällen och inpå natten. Kom ihåg att sätta ner vattenglaset!, avslutade hon. 

Sensmoralen i denna historia är att det inte är dåligt eller farligt att oroa sig sig eller att känna stress och vara rädd i samband med digitaliseringen. Din sympaticusreaktion är naturlig och ofarlig i sig. Det farliga och jobbiga kommer när du inte kan släppa oron och stressen. Det är egentligen det som är problemet, inte stressen och oron i sig.

Digitalisering leder till försvårad återhämtning

Förutom att digitaliseringen i sig kan stress oss gör det det uppkopplade samhället möjligheten till vår nödvändiga återhämtning försvåras. Idag är det inga konstigheter att få ett mejl sent på kvällen eller att sitta och gå igenom mejlen på söndagen. Det är inte bra och det är sorgligt nog väldigt svenskt. Utomlands, i Tyskland och Frankrike är det förbjudet i lag och kollektivavtal att mejla efter kontorstid och på helgerna. Här har leder ett enormt ansvar som de inte alltid tar. Mitt råd är att inte tillåta medarbetare arbeta utanför kontorstid. Och nej, det är inte deras ansvar att låta bli att kolla sin mejl eller svara i sin telefon. Det är alltid avsändarens ansvar och aldrig mottagarens ansvar. 

Thomas Lundqvist
Gästskribent

Till toppen